Matilda

Ännu en dag i bara smärta. Så här mycket smärta har jag aldrig känt förr.
Det är mer än det "normala" jag brukar ha. Haft det så här cirka en månad nu.
Jag har ett val, imorgon. Att göra denna undersökning kl 10:20.
Men, jag vägrar! Inte en chans i världen.

Känns lite dumt att sitta och berätta vad för smärta jag har, när ingen vet vad det gäller.
Kanske ska berätta vad det hela handlar om? & NEJ, jag är inte gravid. Haha


För cirka 1 månad sen var jag hos ungdomsmottagningen då jag fick mellanblödning mitt i en vanlig vecka på mina p-piller. Vilket man inte ska få om man tar ett piller varje dag. Vilket jag är fruktansvärt noga med. Detta upprepade sig ett antal gånger, och jag blev mer orolig. Så jag gick som sagt till ungdomsmottagningen & förklara situationen.
Vi skulle avakta en månad för att se om det blev någon förändring. Det blev det! En dålig förändring. Istället för att få mellanblödning i 2-3 dagar så hade jag nu istället mens varje dag.+ mensvärk.. Och alla som känner mig vet att jag får extrem mensvärk. Jag ligger och kvider och gråter stup i kvarten för jag har så ont. Jag kan inte göra något när jag har mensvärk. Jag får så fruktansvärt ont. Jag vill inte ens att min värste fiende ska genomlida något sånt. Så jävla hemskt är det.
Vanlig panodil,alvedon eller Ibumetin hjälper inte. För cirka 1 år sen fick jag tid hos en läkare som skrev ut receptbelagda tabletter till mig för min mensvärk. Dom hjälpte litegrann. Värken försvann inte helt, men den minskade. Och jag var kapabel till att göra saker fast jag hade mens.
Nu, nu är dom tabletterna totalt värdelösa. Funkar inte alls längre. Kan lika bra skita i att ta dom för dom gör ingen skillnad alls längre.

Igår, var jag på ungdomsmottagningen igen. På ett återbesök. Förklarade situationen ännu en gång om att det bara blivit värre, att jag har dubbelt så mycket mer mensvärk o.s.v..
Barnmorskan frågade om jag ville komma till läkaren  på fredag, som i morgon. Jag sa att jag ville det. För jag vill såklart veta vad som är fel på mig. Vi pratade en stund, när jag tillslut frågade vad det var för undersökning han skulle göra.
Jo, det var ju en gyn-undersökning. Vilket jag är livrädd för. Och kommer aldrig göra. Finns inte en chans i världen att jag skulle göra det. Och det sa jag till barnmorskan också. Hon frågade om jag ville gå in i rummet och titta på alla grejor o.s.v. ja visst, det kunde vi göra..Jag blev bara mer livrädd för det.
Och det var inte en vanlig undersökning heller han skulle göra. Utan ett ultraljud typ. Han trycker upp en kamera i mig för att se vad som är fel :S Bara tanken av det gör mig mer rädd.
Dessutom är det en HAN som ska göra det, en gubbe på 40+. Finns inte en chans att jag ska sära för han & visa upp mig och min härlighet för han. No way.
Jag satt och storböla som en idiot när hon berättade för mig att jag "måste" göra det.

Nu tänker väl dom flesta typ "Va fan, du måste ju ta reda på vad det är o.s.v.. Du måste göra undersökningen"
Nej, jag måste ingenting. Det är min vilja som räknas. Jag måste vilja detta själv.
Och jag vill inte. Jag vägrar!
Jag har för den delen också slutat på mina p-piller. Idag!
Barnmorskan sa det till mig. Att jag skulle se ifall jag sluta blöda om jag slutade på dom.
Jag ger det ett försök!

På torsdag ska jag till barnmorskan igen. På ännu ett återbesök.
Förmodligen få nya p-piller utskrivna. Eller något annat. Jag vet inte!
Jag vet inte vad som är fel på mig.
Men med den mensvärken jag har nu, så är jag inte kapabel till att göra något.
Sitta vid datorn eller ligga i sängen är vad jag gör om dagarna. Jag har för ont för att göra något.
Vissa säger, ja men gå ut en runda & gå. Lägg en vetekudde på magen. Gör si, gör så!
Det är inte lönt. Tror ni inte att jag har testat det mesta eller? Inget hjälper.
Inget.