Du är speciell
Denna ändå som riktigt varit där för mig nu är Andreas. Han har lyssnat på mig när jag berättat. Han är den första jag ringer när jag är på sjukhuset. Han stöttar mig och bara finns där. (dom andra jag ringer säger bara jag har inte tid, jag sover, ring någon annan o.s.v. Då känner jag mig fan inte så jävla betydelsefull heller. Så piss of på er som känner er träffade.)
Och vi har bara träffats kanske 3-4 gånger. Att en person som man knappt känner kan ställa upp så mycket för en är helt otroligt. Det betyder så sjukt mycket. Han har t.o.m erbjudit sig att åka ner till Lund och träffa mig. Fast jag vet att han själv inte mår bra. Han skickar sms om att han tänker på mig, att jag ska ringa om det är något o.s.v. Bara något sånt kan verkligen kännas jävligt skönt. Att där finns någon som bryr sig.
Jag är så jäkla glad över att ha träffat dig hjärtat.
Gillar dig mer än du tror.
Sen är det jävligt roligt samtidigt, att så fort jag skriver här i bloggen eller på min bilddagbok hur det går nere i Lund så börjar folk skriva och fråga hur jag mår o.s.v.
Dra åt helvete med er. Har det inte passat innan så passar det fan inte nu heller.
Så jävla trött på allt skitsnack. Ni säger hela tiden " du betyder sååå mycket för mig, jag finns här för dig om du vill prata" o.s.v... Fuck off. Ni finns fan inte där. När ni inte ens kan höra av er och fråga hur det är med mig så kan ni fan dra åt helvete. Blir så jävla lack på sånt här.
Och vi har bara träffats kanske 3-4 gånger. Att en person som man knappt känner kan ställa upp så mycket för en är helt otroligt. Det betyder så sjukt mycket. Han har t.o.m erbjudit sig att åka ner till Lund och träffa mig. Fast jag vet att han själv inte mår bra. Han skickar sms om att han tänker på mig, att jag ska ringa om det är något o.s.v. Bara något sånt kan verkligen kännas jävligt skönt. Att där finns någon som bryr sig.
Jag är så jäkla glad över att ha träffat dig hjärtat.
Gillar dig mer än du tror.
Sen är det jävligt roligt samtidigt, att så fort jag skriver här i bloggen eller på min bilddagbok hur det går nere i Lund så börjar folk skriva och fråga hur jag mår o.s.v.
Dra åt helvete med er. Har det inte passat innan så passar det fan inte nu heller.
Så jävla trött på allt skitsnack. Ni säger hela tiden " du betyder sååå mycket för mig, jag finns här för dig om du vill prata" o.s.v... Fuck off. Ni finns fan inte där. När ni inte ens kan höra av er och fråga hur det är med mig så kan ni fan dra åt helvete. Blir så jävla lack på sånt här.
Trackback
