Dagis.
Joakim fyller 1 år nästa månad, och vi har fortfarande inte sökt dagisplats. Varför? Jo, för att jag VILL INTE. Jag vill inte att han ska gå på dagis.
Det skrämmer mig så fruktansvärt mycket. Jag är så rädd när någon annan ska ta ansvar för honom, att någon annan ska ta hand om honom. Även om så bara för någon enstaka timme i veckan. Det skrämmer mig sjukt mycket.
Jag vet hur Joakims skrik låter när han är ledsen, hungrig, trött o.s.v. Det vet inte dom på dagiset. Dom lär sig det, JA det vet jag också. Men ÄNDÅ!
Jag vill verkligen inte det. Jag försöker skjuta upp det så länge jag kan.
Jag tycker att barn ska börja på dagis när dom är tidigast 2 år, men eftersom mina föräldrardagar inte räcker så länge så måste han börja tidigare och jag måste börja jobba eller plugga för att få in pengar. Det är ju en självklarhet.
Men samtidigt så vet jag att han måste gå på dagis. Han behöver det. Han behöver socalisera sig med andra barn, och leka med andra barn. Komma ifrån sin mamma lite ;) haha.
Nej, men jag vet att det är bara bra om han går på dagis. Jag är inte dum liksom.
..... ååångest!
Det skrämmer mig så fruktansvärt mycket. Jag är så rädd när någon annan ska ta ansvar för honom, att någon annan ska ta hand om honom. Även om så bara för någon enstaka timme i veckan. Det skrämmer mig sjukt mycket.
Jag vet hur Joakims skrik låter när han är ledsen, hungrig, trött o.s.v. Det vet inte dom på dagiset. Dom lär sig det, JA det vet jag också. Men ÄNDÅ!
Jag vill verkligen inte det. Jag försöker skjuta upp det så länge jag kan.
Jag tycker att barn ska börja på dagis när dom är tidigast 2 år, men eftersom mina föräldrardagar inte räcker så länge så måste han börja tidigare och jag måste börja jobba eller plugga för att få in pengar. Det är ju en självklarhet.
Men samtidigt så vet jag att han måste gå på dagis. Han behöver det. Han behöver socalisera sig med andra barn, och leka med andra barn. Komma ifrån sin mamma lite ;) haha.
Nej, men jag vet att det är bara bra om han går på dagis. Jag är inte dum liksom.
..... ååångest!
Känner precis samma sak! Vågar inte lita på att någon okänd för mig ska ta hand om min son! Jobbigt :(
Trackback
URL: http://sarajohnsson.blogspot.com/