Minnen

Morsan kom upp och väckte mig vid 4:45. Då har min syster & Marcus (som sov på lasarettet inatt) ringt och sagt att det blivit värre. Andningsuppehåll igen & fått feber. Och då tyder det verkligen på att det snart är slut.
Så det var bara på med kläder snabbt som fan och sen körde vi till Lund. Mina kusiner & farbror kom också dit.
Det är verkligen skit svårt att säga hejdå till dig när man ska gå. För man vet aldrig om det är sista gången man ser dig.

Men förmodligen fick du en stroke i torsdags. Och det är det som gjort allt  värre. Du är förmodligen blind också.
Och dom tror även att du fått en hjärnblödning då du inte reagerar på något längre. Du är praktiskt taget medvetslös. Fast med ögonen öppna. Det låter något så fruktansvärt hemskt från halsen när du andas.
Allt är så jävla hemskt. När man ser dig ligga där, så är det inte samma person. Det är två helt olika människor.
Jag ska komma ihåg alla minnen du gett oss. Och kommer aldrig glömma dig. Jag hoppas för ditt eget bästa att detta lidandet snart är slut.

Nu är dina söner & din fru nere hos dig. Hoppas du vet det.
<3

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!