Hjälplös ...
Tänk att vår vackra prins har varit så här liten.. Jag kan inte riktigt förstå det.
Att gå från att vara helt hjälplös till att skratta, ta tag i saker, rulla runt, och nästan sitta upp själv.. det är helt underbart! Att jag har fått se dessa framsteg, fått se hur min fina kille har växt för varje dag.
Man blir så stolt, och sååå glad när man märker att han gör något nytt.
Han har nyligen hittat sina fötter, som han nu ligger och tar och drar i.. Bara en sån liten sak, man blir så varm i hjärtat.. Jag längtar tills den dagen han tar sina första krypsteg, eller sina första steg med sina små ben.
Åwh, blir så glad bara av tanken! Eller första gången han säger MAMMA! Herregud... Jag gråter nästan bara av tanken.
Som jag sagt förr, ingen vet vad kärlek är förens man fått barn!
Trackback
